Varför är ordet Testamente så laddat?

Under mina år som bankjurist mötte jag då och då unga människor som mist sin sambo och som behövde hjälp med bouppteckningen. Om de hade barn tillsammans så ärvde barnen och i de fall de inte hade barn så var det den avlidnes föräldrar som ärvde. I båda fallen betydde det att den efterlevande måste låna pengar för att lösa barnens respektive föräldrars rätt till arv eftersom det stora värdet oftast låg i en gemensam bostad. I princip alltid blev de förvånade över att de inte ärvde varandra och trodde att Sambolagen skulle skydda dem vi dödsfall, men så är inte fallet. Sambolagen ger endast ett visst skydd vid separation.

Dessa exempel visar hur viktigt det är att man skriver testamente om man vill ärva varandra och slippa lösa ut sin avlidne sambos föräldrar eller barn, men trots testamentet har den avlidnes barn alltid rätt till sin laglott.

Det enda säkra rådet är att be sambor med gemensamma barn att de ska gifta sig. Då ärver de varandra full ut.

Visst är det väl vanligt att man tecknar en försäkring som skall lösa bort lån om någonting händer eller att man vill få ett större belopp utbetalt till den efterlevande vid ett dödsfall, men man tänker inte på att det många gånger är lika viktigt att man har sett över sitt behov av testamente.

Jag tror att vi jurister, som arbetar med den här juridiken har mycket kvar att göra med att informera om vikten av att skriva testamente i de fall då lagstiftningen ej räcker till.

Vi måste avdramatisera ordet "TESTAMENTE" som påminner om vår dödlighet och istället se det som någonting som ger trygghet i likhet med hur odramatiskt det är att teckna en försäkring.

Britt-Marie Svensson
Operativ ledare

rbCloseLayer(null)